det finns en första plats, som inte går att nå.

2010
ett drygt halvår av kortare dagboksanteckningar. ett halvår av resande;

januari




10.e
det är så halt på marken. jag är på väg att falla gång efter annan.
hon tar mig under armen. fingrarna som rör sig, spelar mot rockärmen.

12.e
när gatulamporna släcks.

16.e
hur hennes ögonlock slöts
(hur jag tappade mina ord)

jag tror ingen kan bli kär i mig.

februari




7.e
vecklar in mig i trasighet.

8.e
bruno lägger huvudet mot min halspulsåder
(kanske för att försäkra sig om att jag lever)

14.e
hur många gånger nu, 764 till järntorget?
second hand-butikerna och fiken igen och igen och igen.

mars




7.e
spring mitt på vägen, där saltet ansamlas i en smal remsa.
spring där på, uppåt. bortåt.

12.e
åker baklänges in i ensamheten.

23.e
det svalnar av. blir kallt. avdunstar.

25.e
och jag har så kalla fötter. det är vinter inombords, skare utanpå.

27.e
ligger vaken klockan 01:43. kan inte sova. inte med smärtan. i bröstet. i magen.
inuti. försöker gråta. men nej. kan inte.

april




4.e
jag vill ha någon att hålla hårt
kan inte stå på benen själv; jag är trasig

7.e
psykologen: - har du någon vilja att leva?
jag: - nej.

17.e
insekter rör sig i min kropp
kväver syrorna till hjärta och hjärna
och hjärnan kväver lyckan
vilken inte existerar
(inte i denna tillvaro)

maj




8.e
självhat.

13.e
förlorar allt. alla. men vad gör väl det?
på botten, mot psyket, gör ingen någon skillnad.

21.e
hoppar hoppas hoppet.

23.e
och varför känslan att det stämmer nu?
svävar
vill ta din hand, springa genom den dunkla skogen
men darrar för mycket

26.e
varför saknar jag dig så mycket?
blir full, blir hög, men inget bedövar saknaden.
inte ens när jag söker bekräftelse, får bekräftelse.

30.e
elektricitet
och det bränner
hur mycket är nog och jag vill bara
vara ärlig (utan omskrivningar, utan försköningar)

juni




1.e
hoppas jag för mycket och
blir krossad
åter igen?
betvivlar om jag klarar det en gång till.

6.e
vågar knappt andas för
inte kan en vara såhär lycklig
utan att det faller samman
av minsta vindpust?

och han kysser mig så mjukt
tar i mig som om jag vore
det dyrbaraste som existerar