sparka på de som ligger!
men kom igen, sparka hårdare då
jag vill se blodet rinna längs hårt eftersatta
järnvägsspår
vill se det stänka upp på arbetsförmedlingens logga
på försäkringskassans dörr
spridas genom luften som en röd dimma
jag vill se moskéer brinna
vill se elden fatta tag i niqabs
och bränna sd till grunden
jag vill höra befolkningen skrika efter arbete
efter arbetsvillkor
efter rättigheter
vill höra ropen skalla genom riksdagens väldiga
salar
och eka vidare, genom länderna
jag vill se blodet och bränderna, höra ropen och dess ekon
vill se samhället rasa för att byggas upp på nytt
men under hela denna tid
kan jag inget göra för att påskynda skedet,
då det struktureras om
för jag isoleras i mig själv
och låter detdärmörkretsomförgören äta upp mig,
bit för bit för bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar