och jag sträcker mig ut efter en känsla vilken vägrar infinna sig
dricker kopiösa mängder vatten för att dryga ut mitt sinnes torrhet
denna å av stiltje på gränsen till uttorkning
minns en gång då jag skrev liksom som att händerna piskades, jagades
av glödande hetta i form av eld. och nu känns de som is.
denna fasthet, denna kompletta stillhet i processen.
kanske töar det snart, kanske tar jag fram en tändare och bränner fingertopparna
för att få fart på mig själv, för morötter framför dem hjälper inte. kanske det förenklas då de inte längre behöver ständigt riva av papper för att sina näsans flöde. kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar