2011 och jag,
har inte drunknat än
antar jag
hunden lägger sig i mitt knä
och suckar
verkligen med hela kroppen
sådär som han gör
precis innan sömnen slår till
och han blir tung mot mina ben
snön växer utanför fönstret
slår ut tågen som desperat försöker
rulla på hårt eftersatta spår
slår ut de som kanske inte är
vidare stadiga på fötterna
slår ut över marken
likt lakanet vilket bredes ut
över en enkelsäng
en kall kväll i januari
när frosten biter fast i fönsterkarmarna
och immar glasögonen
där jag går
i mörkret
detta ständiga mörker
och jag köper ett paket cigaretter
för jag vet att slutet kommer
i vilket fall som helst
när som helst
kämpa
SvaraRadera& jag saknar din hand i min på en trist balkong i en ännu tristare stad.
SvaraRadera- när vi trodde vi kunde besegra världen tillsammans genom små andetag,
då var vi bäst, oslagbara, underground.
det är kanske fjantigt, men jag vill endå slå sönder timglaset och låta den tiden vara nu.