inte den kvällen
natten
jag rensade min skrivbordslåda, men förstod inte vad jag sökte
bland föremål från andra tider, stunder, lägen
det är många ting vilka jag låter brinna innanför pannbenet
som maler och ringlar och skiter,
tills jag nästan förgås av mitt eget avfall
då blundar jag, igen, andas, igen
(du vet lättnaden som uppstår efter att omedvetet ha hållit andan?
den känslan, att ta ett djupt andetag och känna trycket en inte visste fanns där släppa)
och jag överlever mig själv, än en gång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar