hur ljuset
föll in mot väggen genom persiennen
hur ljuden utanför fönstret
var precis jämte
men ändock tusentals solår bort
grannens rörelser kunde efter
mörkrets infall skymta likt
skuggor in i mitt rum
jag brukade tänka
att det var en mördare
och att det nu var över
(äntligen)
det ständiga antagandet att
alla firar jul
blev till en febrig önskan
om sömn genom vintermånaderna
kanske därför jag föredrog
alla andra årstider framför
den kallaste
kanske därför jag ville
riva ner varenda julstake,
varenda julgran
varenda litet äckligt julpynt
som stack i mina ögon
för vid sömn krävs mörker,
åtminstone för min del.
och denna glittrande
bjällrande glättiga högtid
var allt annat än lämpad
för dvala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar