alla platser blir till någon annans, maskarna förmultnar
rosa, smala korvar som ruttnar långsammare än det strilande regnet
men snabbare än hjärtslagen som inte hörs över kråkornas mummel
och gräset är numera en gyttjehög.
grisar rör sig i denna lervälling, rullar runt runt
ner för krön som leder till mer brunt kladd
det försvinner aldrig helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar