Remember, remember the fifth of November,
The gunpowder treason and plot,
I know of no reason
Why the gunpowder treason
Should ever be forgot.
Och kanske borde jag gråta, skära i hud, dingla från rep som går sönder, skriva avskedsbrev, somna med hatet växande innanför bröstkorgen. Men jag är inte 15 16 17 längre, jag är 18 och skulle önska se fyrverkerierna över London. Istället förbereder jag huset inför fint besök och glömmer nästan bort löften tryckta på linjerat papper. Men bara nästan. För jag vet så väl hur lätt det är att hamna där igen och hur seg den jävla backen är tillbaka, brant brantare brantast. Så jag lyssnar på BD och ler, för det har ALDRIG varit som nu. fantastiskt.
det är såhär patetiskt det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar