klockan har inte ens blivit 17 och jag är på väg att krevera.
det är en fredag kväll och jag vet inte vad jag vill, jo det vet jag visst: dansa och glömma, somna på en spårvagn och vakna desorienterad. jag saknar att ta första morgonbussen hem med tusen nya kontakter på mobilen och blåmärken längs armarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar