han säger med hes whiskeydränkt röst att de gav dig liv. ett liv med komplikationer skriker du.
det blir inte bättre; du blir nött. för du vet, förbättring är för dårar och du är ingen bara ett skal av tysta filosofier. MEN SNÄLLA TA MIG HÄRIFRÅN
i skuggan av solen syns dina ärr inte lika tydligt, är nästan obemärkta
år läggs på år och tid är ett diffust begrepp
att slänga sig med ironi och aforismer och uttryck du knappt vet vad de betyder
blir din eskapism från en realitet fylld av missnöje
men vad har väl du att klaga över
hus och mat och sällskap och arbete;
något annat borde ingenting betyda enligt honom. enligt honom borde du vara hemskt tacksam.
fastlåst i en position av skuld och frågor som haglar mot din krumma rygg stiger du upp om morgnarna med nattens mardrömmar kvar i minnet
men åh!
det var ju inga mardrömmar
för även om det inte är något krig i detta lagomhetens land utkämpar du en daglig strid mot de som gav dig en existens
en kamp för dräglighet, men lika mycket en kamp om tempus
för det är i futurum allting sker, det är i futurum du flyr
över åkrarna mellan radhusen genom buskagen, en svävare drake ballong fylld med helium
en skugga tecknas mot regnfuktig asfalt, cigarettröken står likt en aura runt dig
och antagligen ler du, antagligen känner du en överväldigande tillfredsställelse av att se deras häpna miner
att bege sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar