stryk mig mothårs
lilla hoppet som dunkar
jag faller för det som
i folkmun anses fel
kastas mellan förväntan
och misstro
vrider på slantar i ett
försök att finna svar
men det enda jag stöter på
är den som inte kan bli min
om jag kunde, skulle jag gråta
men tårarna förspilldes för
längesen på människor
som tappat betydelse;
att ge men aldrig få
att ta men aldrig vinna
förlorare samlas runt
blinkande skärmar
förtvivlan och raserade drömmar
det tar tid att bygga upp
sig själv
men dagarna flyr
och stunden är snart kommen
det är väl lika bra
att påskynda processen
(jag är ett gift
se upp!
min envishet
biter tag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar