om jag kunde, skulle jag skriva en hymn för alla de som tenderar att rasera omgivningen så snart de företar sig något. om hur deras ord ständigt faller fel, om hur deras händer krampar till knytnävsslag. de som förblir oälskade, hatade in i ovinnerligheten. jag skulle skriva om hur de söker situationer där deras beteende kan ses som någorlunda befogat, där de kan leva fullt ut. hur de sprejar ner ortens undergångar med slagord från deras soundtrack, hur de sprider sin misär och apati längs ortens välansade gräsmattor. om jag kunde, skulle jag skriva en hymn för alla de som slutligen hamnar på botten eller förflyttar sig till nya territorium, de som aldrig riktigt hade någon plats i orten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar