jag ser rutiner glida ur mina händer
hör detdärmörkretsomförgören knacka på
dörren
vrider de vita handlederna mot lampskenet
; men om det inte släpps in nu, lär det
sparka in dörren.
tillvarons stoff är likt röksvamparnas inre
svärtat och pysande
jag står i skolans cafeteria och känner
dunkandet från de andras anpasslighet
medan tårar myllrar genom mina
artärer
en lärare undrar, hur jag egentligen mår
bra svarar jag
för lättnaden är större än deras
smilband någonsin kan sträcka sig
(hur de än tränar).
lovet rullar in
och jag ser pulsen öka vid blotta
tanken, men jag är äldre nu och
kan det här;
ritar streck på ett blått papper
och sätter som gluggar för mina ögon
hör pappret smattra i västkustvinden
och känner lukten av sans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar