1997:

(fjordskolan)

jag målar porslinsskålen
med ej ännu smälta mackor
jag målar hästar i skrivboken
och jag målar vägen hem genom
skogen med ensamhetens blod

det är en tönt som frågar
om jag vill bli tillsammans
med honom
jag som har
stora gröna ögon
och jag vågar inte säga nej
måste be någon annan göra det;
för jag har lärt mig
att måla omgivningen och
således mig själv vacker
har lärt mig att pryda sanningen
med små rosetter och krusiduller

min framtida bästa vän
kör in en pinne under huden
i min hand
sedan leker vi i blåleran
vid bäcken
och grundskolans trygghet
myntas.




13 år senare:
NÅGON FRÅGAR
VARFÖR HAR DU SÅ MÅNGA RIVSÅR?
OCH JAG KAN BARA SVARA
ATT JAG LEVER ETT HÅRT LIV.




söndagarna, bloody sundays:
jag öppnar dörren i gottskär
och låter den stå öppen
släpper in havet som väller in
och sedan; trapporna uppför,
trapporna nerför
ab hb faktura
timmarna som jag inte förmår
räkna och den ständiga längtan
BORT klappar hårt i en
sexårings hjärta.

badkaret, skummet
russinfingrar plastanka
vilken temperatur har vattnet?
kissdockorna från danmark som,
ifall de lämnas utomhus, bosätts
av kryp vilka dör
svarta klumpar av lik i kissdockornas
inre
håller upp mot onsalaljuset och äcklas,
onekligen



13 år senare:
SKRIDER ÖVER ÄNGARNA
OCH SER TRÄDEN FÄRGAS
AV MITT EGET GIFT
KÄNNER SJÄLVBESTRAFFNINGENS
BÄLTESSLAG MINSKA I STYRKA
MEDAN STRESSEN, PANIKEN, ÖNSKAN
OM ATT HINNA MER BLIR TILL
ETT TRYCK ÖVER BRÖSTET
SOM SNABBT LÄTTAS
NÄR JAG INSER ATT
ORKEN TRYTER.