timmar i en
säng byggd av galler
väntandes på ett tecken
ATT DET INTE VAR FÖRGÄVES
att vi hade en chans
att det obotligt röda skulle
fortleva
slöt mig till att det trasats
sönder och krossade
mitt hjärta under dygnets
alla sekunder tills
allt som återstod var
några få korn vilka ekade
tomt i bröstkorgen.
lämnade sängen byggd av
galler
men andra sagor har inte
lyckliga slut
så jag har lagt samman
splittret och är nu i en
säng vidsträckt likt en äng
och hoppas
ATT DET INTE VAR FÖRGÄVES
att det obotligt röda
kan vara vänskap
(jag önskar att jag hade
kunnat göra dig lycklig
där och då)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar