liksom jag utan jakten inte kan fortskrida kan jag inte heller jämte den leva
misären hänger gärna kvar,
höst 2006 och jag kastade födan
nerför toalettens outgrundliga gångar
inte av vilje, nej, aldrig av ren skär vilja
men detdärmörkretsomförgören sköt ner mig
gång på gång på gång
och jag var aldrig tillräckligt feg för att ducka
istället; detta hulkande
jag såg dig skjuta hoppet
nerför backen
och färga dina ögonlock svarta
jag hörde föräldrar ropa
liksom bortom en isolerad vägg
och jag trodde
att detta var allt som skulle kunna vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar