det är ett område, i en stad någonstans långt bort. ett område med villor och trasiga karaktärer.
rimnie, till exempel, som har en alldeles egen studsmatta trots att han är ensambarn och föräldrarna inte tjänar lika fasligt mycket som de flesta andra föräldrarna i området. rimnie som hoppar för att stärka ryggen, bygga upp musklerna. rimnie som ropar 'aaah!' när hoppen blir lite för höga.
men det är också, onekligen, ofrånkomligen, grannbarnen som spejar in mot trädgården, viskar till varandra 'vill också', 'jävla rimnie' och 'vi hoppar när de åkt därifrån'.
det faller aldrig rimnie in att fråga grannbarnen om de vill hoppa och de själva kommer inte ens på tanken. prata med rimnie, som går snett och läser kartböcker som andra läser serietidningar?! hah, hellre döden.
rimnie som blir slagen bakom ventilationssystemet utanför skolan, rimnie som blir slagen av de äldre barnen, de som går i åttan nian och hunnit växa upp, till längden sett.
rimnie som inte förstår vad för fel hen gjort.
rimnie som en dag kommer hem från skolan och möts av en uppsprättad studsmatta-
grannbarnen som fnissar i buskarna, grannbarnen som skurit sönder rimnies sjukgymnastikredskap.
rimnie som slår och slår och slår på studsmatteställningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar