kära mamma
jag trodde inte vi skulle hamna här
men jag visste att det skulle bli såhär
vi har hamnat i deras skottlinje
och vi måste fly, mamma
jag trodde jag kunde förändra världen
eller bara ett land
men mamma
jag misslyckades
för att jag är kvinna eller inte tillräckligt
god talare eller inte tillräckligt attraktiv eller så var
landet bara inte redo.
mamma, jag gråter nu
när jag ser de sjuka slussas bort
och flyktingarna beskjutas, besprutas
och de arbetslösa som får skylla sig själva
alla får skylla sig själva
mamma, vad hände med jämlikhet och solidaritet?
ett kastsystem, en rangordning i ett 2000-talets
i-land
vi kan inte klättra.
och ingen bryr sig om vårt öde, så länge de inte
själva vinner något på det.
mamma, låt oss fly.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar