glassplitter

lönnen med de blodröda löven

kommer du ihåg när jag skrattade åt ångest?
när jag sa att det var för dom
fastän jag själv stod framför spegeln upplyst
av 60-wattsljus och grät
varje morgon
klockan 04.51

och när jag cyklade till skolan
med det låga taket och murbruket som rispade
mot handflatan när en strök längsmed
sträckte jag ut benet och lät foten rufsa runt
bland de blodröda löven
det frasade och jag tänkte
det blir inte så mycket bättre
än precis såhär
(men det överbevisades, såklart
men det var först långt senare)