era tafatta försök till försoning
var en droppe i ett hav
av bläck.
pennor fördes över papper
som några minuter senare
revs i tusen små bitar
och kastades ut
ut
ner på gatan
fem våningar
ner
ut
i
frihet.
ni svettades i era kostymer
där solen brände in genom
fönstret.
skakade på era huvuden
nickade på era huvuden
tog i hand
gjorde det som
skulle göras
hur hade ni kunnat veta
att någon
revolt skulle
ske
hur hade ni kunnat veta
det var inte ert fel
att systemet kunde knäckas
det var inte ert fel
att era liv kunde hackas
det var inte ert fel
att tankar kunde förgiftas.
för tusen små pappersbitar
betydde räddning
tusen små pappersbitar
spreds över hålan
ni än idag
kallar
stad
tusen små pappersbitar
hjälpte oss
att
fly.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar