för med ögonen riktade mot framtiden kan presens snubblas över, så:
platt mot marken asfaltskind, gruset som är kvar sen en lång vinter
gräver in
hur kan du understå dig själv att tro att du duger?
optimismen lägger fällben och sarkasmen är en
trygg famn när en simmar i gyttja
(det är skönt att kunna hålla i nåt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar