fast forward förbi april med sin himmel och alla kärlekspar, skona mig från allt och ingenting och mig själv.
antar att detta eviga kämpande övertalande jagkanståut ska resultera i att tiden går och att förändring sker.
men varför skulle det vara bättre någon annanstans när känslorna och tankarna förföljer en genom åren? de borde lika gärna kunna följa med till andra platser trots piller och samtal och läkarbesök. snabbspolning löser ingenting för ingenting kan lösas. kreverar i vårsolen, knoppningen (det gör så ont), väntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar