innan vi faller.

(försöker andas. försöker tänka. försöker hata mindre.
resultat? misslyckande.)

despise the ties that bind

jag vaknar klockan nollfemtrettiosex på morgonen. minns inget av mina drömmar, bara känslan av dem finns kvar. meningslöshet.

en skitstad
klockan 08.45 en söndag
stanken av sprit och skräpmat
hänger kvar
knappt några människor rör sig
tomburkar servetter spyor
pryder torget

att veta
jag kommer ge mig av
hindrar gallan att ta sig upp
och visst kommer det mörka
stanna kvar inuti
men människorna gatorna
bussarna upplevelserna namnen
kommer vara andra
kanske är det tillräckligt
det verkar tillräckligt.

en tung stank av koskit och inskränkthet.

tid som läggs på tid, nätter som bränner hål.
en lång väntan på slutet.


vårsolen svider.

för med ögonen riktade mot framtiden kan presens snubblas över, så:
platt mot marken asfaltskind, gruset som är kvar sen en lång vinter
gräver in
hur kan du understå dig själv att tro att du duger?
optimismen lägger fällben och sarkasmen är en
trygg famn när en simmar i gyttja


(det är skönt att kunna hålla i nåt)

krälar mellan ytligheter
hår hur kläder uttryck
kräks missnöje ner i
den smutsiga porslinsskålen
kräkreflexer tränas bort,
munnen sköljs med avund
det är inte framtid,
det är vara bäst
NU NU NU

cigaretten i handen
är en chic accessoar
på vägen mot PERFEKTION
det är DIE YOUNG STAY PRETTY
fastän skönheten har
svultits bort

med permanent penna
på den vita tavlan
skriver en tönt
THIS TOWN KILLS YOU
WHEN YOU'RE YOUNG
men oavsett stad
är det söndertrasat
gamla själar i unga kroppar
unga själar i gamla kroppar
en väntan på ingenting.

varje dag ett år.
varje dag en evighet.
och en blinkning.

hur många gånger måste en
skrika:
SLÄPP UT MIG!
innan en blir sedd?
vem letar nålar
i höstackar
vem säljer smöret
och tappar pengarna
vem ser en svart katt
springa över vägen?

reser sig för snabbt
och BAM!
ett batongslag mot
huvudet.
stå
ut
med
tillvaron.

det regnar stjärnor i natt.

körsbärsläppar och flinet som rycker upp;
fingertoppar mot insidan av ett lår.
det regnar stjärnor i natt. du tycker hennes ögon glänser så.
ögon att glömma allt i.

men hon är ju inte för dig. hur många gånger ska det behöva sägas?
hon är inte för dig.
ingen är det.

evolutionen och jag kommer inte överens.

Drömvåning

Jag är ständigt på jakt efter
en ny bostad
för att få reda på
att jag inte är ett dugg
lyckligare där heller.

Det är förstås helt
naturligt.
Hur ska jag kunna
hitta en lägenhet
när jag egentligen
vill bo i en fransk film?
En sådan långsam
där handlingen
är mycket enkel
och kameran förälskar sej
i förbipasserande kvinnor
i körsbärsröda kappor
och följer dagdrömmande skolbarn
genom alléer och parker
och då och då låter dem
släppa en ballong
upp mot trädkronorna.

Allt ackompanjerat av fingertoppar
melankoliskt vandrande
över ett pianos
känsliga tangenter.

*

Mäklaren bara stirrar på mej,
han har inget alls
i den vägen
men undrar om jag inte
är intresserad av en fräsch fyra
med högt läge
och terass.

Har den lyckligt slut?
Varje dag?

Det vet han inte,
men stammarna är bytta.


______________________________________________


Fräknar

En gång var vi alla spridda
partiklar i universum,
bara ett stoft,
en gång
innan vi kom samman.

Vissa få utvalda individer bär fortfarande spår
av det här gudomliga mönstret,
det prickiga
som överallt
i vår omgivning ska
påminna oss om undret:
ljusprickarna som faller in under
träden och spiller ner marken
under högsommardagarna,
den röda vallmons punkter på ett fält
eller de rörliga fläckarna
innanför dina ögonlock
sen du slutit dem mot solen.

Sandkornen på ett golv,
körsbärsträdens blomsnö om våren,
kaffekopparna från 30-talet
och den prickiga kannan
längst in i skåpet,
björkfröna på bilen om sensommaren.

Världen som humlan ser den,
grå, endast upplyst av färgpunkter,
stjärngruset i rymden.
Och förstås den yra och
lyckliga decembersnön,
som i en kärlekskomedi.

Och så alltså
de gudomligt utvalda
bland oss,
dessa lyckliga
som en gång en eftermiddag
blev bjudna hem till Gud
för att på en av hans stilla bakgårdar
få sola sej genom ett såll.



ur Evolutionen och jag kommer inte överens av Fredrik Lindström

passover/can you stay for these days?

This is a crisis I knew had to come
Destroying the balance I'd kept
Doubting, unsettling and turning around
Wondering what will come next
Is this the role that you wanted to live?
I was foolish to ask for so much
Without the protection and infancy's guard
It all falls apart at first touch

hur många år tar det att bli frisk?
kan en ens bli
f r i s k?
detta tillstånd som
är strävan,
detta tillstånd som
inte uppnås.

2011 kommer jag vara 20
& då lär tillståndet
inte ha infunnit sig
trots att det var
vad de sa.
(lyssna inte
på dem)

för maskar rör sig
i min kropp
kväver syrorna till
hjärtat och hjärnan
kväver lyckan
som aldrig
existerat.

fredag.

det är den tiden på kvällen då förfesterna blir till fester eller skor träs på och klubbarna och barerna fylls
(mörkret döljer)

andas i fyrkanter för att samla mod
men det enda som behövs är ett visst antal promille
i blodet
öl shots vin drinkar
nikotin

nu kan vi göra revolt
eller
skaffa oss ett ligg
kamplust vs. kåthet.
vem
vinner
den
här
kvällen?

vi är med i en film
från 20-talet
där allt är svartvitt
och vi röker cigaretter
utan filter
bär långklänningar
och har korta frisyrer
med lockar i

officerarna bjuder upp oss
till varenda dans
men när vi kommit hem
till vårt hem
är det vi som dansar
sönder vad de tror
sönder vad de hoppas
samman vad de inte
kan
ana.

spegelglas
suddiga imitationer av skapelser som lurar i mörkret och borde stanna där.
defekter och produktionsfel hör inte hemma här.

BEHIND EVERY CYNIC LIES BITTER DREAMER

omfamnas av en dimma
vit och tjock och tyngdlös
påskliljor skiner i trädgårdar
men jag har glömt
allas namn
väntar in en måsskit
i huvudet för
vem
ser
mig
nu?
till åtlöje och ingens beskådan
i den här fördömda staden

ställer klockan på tid
som aldrig finns
andas i vatten
syret tar slut så fort
bubblor vid ytan
bockar av listor
skriver sen
nya

räknar femtio-öringar.

EN LÄNGTAN. KONSTANT.

offer för samhället
en påhittad tillvaro
av strukturer och byggen
och regler.
att rätta sig i leden,
inte käfta emot.
ordlöshet
resulterar i
osynlighet.
käfta inte emot.

EN LÄNGTAN. KONSTANT.

höjer volymen på teven
den hörs inte tillräckligt
genom väggarna.
matas med projicerade
bilder
ett utbud utgjort av
försäljning och vad de
kallar
underhållning.
men det enda
underhållande
är marionettspelen
som kan skådas
varenda dag
varenda minut
i varenda
vrå.

alla hör dig.

ärren har läkt
inga spår kvar
för du var
aldrig
tillräckligt modig
för det djupa.
men inuti
så många ärr
för många
kvarlämningar av
andra dagar
nybildningar av
dessa dagar.
organen svärtade
inte av rök
men av smärta.

om du kan svälja
ett piller till
kan du nog stå
en dag till
fastän du inte vill
fastän ingen vill
(det räcker inte till)
när en inte hörs av
glöms en bort.
blir en del av massan
fastän utanför.

inbillningar i
skuggan.
att inte vara
älskad.
sätta hoppet lusten viljan
till det artificiella
att tänka:
objekt kan tas på
(behöver en fast punkt)
och maten smakar
beskt.
äter för att du måste
äter för att
de tittar på.
rinnande vatten
döljer inte
lika väl
som du tror.
alla
hör
dig.

fast forward x26

fast forward förbi april med sin himmel och alla kärlekspar, skona mig från allt och ingenting och mig själv.

antar att detta eviga kämpande övertalande jagkanståut ska resultera i att tiden går och att förändring sker.

men varför skulle det vara bättre någon annanstans när känslorna och tankarna förföljer en genom åren? de borde lika gärna kunna följa med till andra platser trots piller och samtal och läkarbesök. snabbspolning löser ingenting för ingenting kan lösas. kreverar i vårsolen, knoppningen (det gör så ont), väntan.

tvivlar på allting och hur långsamt kan tiden gå var finns syret

era tafatta försök till försoning
var en droppe i ett hav
av bläck.

pennor fördes över papper
som några minuter senare
revs i tusen små bitar
och kastades ut
ut
ner på gatan
fem våningar
ner
ut
i
frihet.

ni svettades i era kostymer
där solen brände in genom
fönstret.
skakade på era huvuden
nickade på era huvuden
tog i hand
gjorde det som
skulle göras

hur hade ni kunnat veta
att någon
revolt skulle
ske
hur hade ni kunnat veta
det var inte ert fel
att systemet kunde knäckas
det var inte ert fel
att era liv kunde hackas
det var inte ert fel
att tankar kunde förgiftas.

för tusen små pappersbitar
betydde räddning
tusen små pappersbitar
spreds över hålan
ni än idag
kallar
stad
tusen små pappersbitar
hjälpte oss
att
fly.

how soon is now?

min rygg var aldrig särskilt rak och 400 är inget utan ringar på fingrarna.

ett konstant klösande invärtes, lilladudetkommerordnasig
men när.

ta med en flytväst när du åker

alla måste få försöka. de har sin vision, sin kamplust, sin ungdom. ifall det stämmer att vi lär utifrån erfarenhet, måste de få försöka.
låt dem leva.
det kanske inte händer dem.

för vi har försökt och innan vi försökt kunde vi ingenting säga, för då var vi blinda och trodde att vår egen känsel skulle leda oss rätt. vad som nu är rätt och fel, vad som nu är liv. så vi hamnade på botten. botten blir djupare åt vilket håll vi än vänder oss åt, vad ska vi göra? drunkna? flyta där vi aldrig kommer bottna, ständigt medvetna om hur lätt det är att dras ner lite till?

varningsskyltar hindrar inte de med övertygelse, de med tro, de med tillit. så vi kippar efter andan och ser dem försöka.
de ska få ha sin chans.
precis som vi missbrukade vår.

IT WASN'T YOUTH, IT WASN'T LIFE

med flagiga läppar sade hon:

om vi faller nu och inte reser oss igen,
kommer vi snart glömmas bort.

hennes händer var kalla oavsett tid på dygnet.

om vi skriver våra namn med blod på vitmålade väggar; tror du vi blir ihågkomna då?

jag minns när du smakade avsky för första gången. hur du spottade och sade:
-hur står folk ut med livet?
-de hatar tillbaka. älskar. ber. krigar. sånt som folk gör.
-vad gör du?
-är med dig.
antar det var där någonstans som vi började räkna timmar till frihet, hur mycket frihet ett människoliv nu kan innehålla. vi tittade på vildhästarna. hur de galopperade bort när en lukt nådde deras näsborrar som betecknades FARA. de kunde aldrig riktigt tämjas. vi hade lärt oss. från dag ett. att stå ut.

om du blir slagen, vänd andra kinden till.
om du gråter, gör det i ensamhet.
om du syndat, be om förlåtelse.

var nöjd. det blir aldrig mer, aldrig bättre än just precis NU. tro inget annat. och snälla, hoppas inget annat. det är bara slöseri med tid. tiden som är så dyrbar!! akta den, vårda den. låt den förruttna, skrumpna samman under sisådär femton år i klassrum. och stor press. men vi njuter ändå! alla har det inte lika gott ställt. alla har inte föräldrar mat sovrum pengar utbildning jobb framtid god hälsa vänner kärlek (men vem har egentligen det?)
NJUT NU. SLUTA KLAGA. VAR GLAD.
och glöm inte: CARPE DIEM!!!

och jag sade
-tycker vi kan placera sådana hurtbullar 1. i giljotinen eller 2. på avlägsen plats.
du skrattade.
nu kanske vi skulle sagt något annat, något om att alla behövs i det här gigantiska skådespelet som kallas livet åtminstone som kontrast till alla svarta svåra själar som finns. kanske skulle vi kvävts av våra egna spyor också. då målade vi istället. kladdade ner omgivningen med våra DNA.

jag är en KLYSCHA jag springer mot fiktionen och tror att jag är någon att jag är SPECIELL med mina tajta jeans och färgglada tröjor och färgat hår och jävlar vad fula glasögon jag har! och jag läser böcker som jag kallar litteratur och citerar the smiths i vilken konversation som helst bara för att visa mig märkvärdig tittar på filmer som "berör" och är ekologisk miljövänlig rättvisemärkt inget annat godkänns och jag bannar kött så alla hör men egentligen trycker jag i mig cheeseburgare när ingen annan ser förutom jag och gud som jag inte tror på för det ligger ju inte i tiden och jag följer alla trender ställer mig i ledet fastän jag låtsas spränga normer och kärleken ska vi kanske inte ens prata om, men gör det ändå för jag pressar ju upp min sexualitet i allas arslen och verkar STOLT till på råga på allt och fy vad ful jag är med min dåliga hy och min kropp som varken är smal eller tjock och inga former på rätta ställena och sliter bort hud vid naglarna och herregud vad har jag satt på mig idag? jag kan inte ens någon sport men antar det ingår i min image som jag gör ALLT för att upprätthålla jag är svår och lite knasig och ska såklart fara till nån storstad i ett annat land när jag tagit studenten för det är ju sånt som "konstnärer" gör eller "författare" vilken den senare passar in på mig men egentligen är jag ju bara en try it hard, fall hard som samlar bokmanus på travar och tror att jag är något under tiden skryter om den nydanande konst jag skapar men som slutar på arbetsförmedlingen eller som syo eller hora krävs ungefär lika mycket utbildning för vilket som

CYNISKA LESBIAN, GÅ OCH LÄGG DIG.

sopor.

-var är containern för krossade drömmar?
ska de sorteras in under
brännbart, ofärgat glas, färgat glas, brandfarligt avfall, wellpapp, metall, elektronikskrot, ris, batterier eller vad?

-de ska specialsorteras. vi har inte den kapaciteten.

och hon far iväg, med krossade drömmar som inte har källsorterats och återvunnits. för ingen vill ha gamla drömmar.

fantastic mr. fox

honey i sure miss you.

bild

frågetecken.

var kommer du ifrån
vilka andra har hört dina lögner
vem vet mest om dig av alla alla alla
är dina ögon sådär blåa som på din profilbild
vad äter du till frukost
sover du med strumporna på och ligger du på sidan,
ryggen eller magen
vad drömmer du om
vem vill du helst vara
hur många har du legat med
påminner jag om något av dina ex
vem är din bästa vän
hur gillar du att kyssas
är du alltid snyggt klädd
är det ditt riktiga hår
har du rakat av dig ögonbrynen nån gång
bara för att se hur du skulle se ut
hur är din familj
tyckte du om din uppväxt
hur kramas du
använder du parfym
har du velat dö
vilken är din skostorlek
håller du ordning
kan du andra språk
hur många gånger om dagen
borstar du tänderna
hatar du någon
vilken är din favoritsång
när grät du dig senast
till sömns
vem plockar upp dig
när du faller
vilken årstid
tycker du mest om
vilket är ditt favoritord
hur många förstadejter
har du gått på
tror du på gud
tror du på nåt
vad gör dig glad
vad gör dig ledsen
har du blivit mobbad
dricker du för mycket
har du testat droger
vad heter du i mellannamn
har du stulit
donerar du pengar
var står du politiskt
äter du kött
är du allergisk mot nåt
hur ofta duschar du
vem var du när du var fjorton
hur många har sett dig gråta
vad gör du som arg
kramar du dina föräldrar
har du blivit slagen
har du slagit
snarkar du
vem är vackrast
i hela världen
hur smakar du
skulle du kunna bli kär i mig
?

förr eller senare slutar våra hjärtan slå.

bild