den första frosten.
springa till morgonbussen, stanna upp på grusvägen och känna kylan som omfamnar de kala händerna och solen som träffar ansiktet med faktisk värme. vända blicken mot groparna som blivit till vattenhål och nu är is. den sortens knastriga is som jag alltid måste knäcka. fortsätta springa, men idag är den gyttjiga stigen frusen och hård och en faller inte lika lätt.
på kvällen:
gräset glittrar, staketen glittrar, mina fötter och hundens tassar lämnar avtryck i den mjuka mattan.
det gnistrar. och det envetna regnet håller sig borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar