det finns undervisning
som inte lär en någonting
inte i det syfte det är ämnat
men som lär en om
människors fördomar
och okunskap.
om de inlåsta positioner
människor sitter i.
om att en måste ta sig från
den lilla ort en bor i.
vi skulle kunna skylla det
på småortsmentalitet
eller villakvarterens bakgårdar,
men det vore att generalisera
och förkasta förorter.
det beror lika mycket på
föräldrar och massmedia
och omgivning.
för här någonstans
blandar "läraren" samman
jehovas vittnen med livets ord
och glömmer den tidigare "diskussionen"
för det finns plötsligt ett levande exempel,
en liten punkt i statistiken
som skiljer sig.
och jag tar gärna på mig
rollen att vara en av de outsiders
som undviks eller älskas,
smutskastas eller beundras.
för jag har inte klarat mig
18 långa långa år
utan att ha insett att
det enda en kan göra
är att skratta.
skaka på huvudet och
skratta.
det finns för många
idioter och inte tillräckligt
med tid.
jag
vill
ju
också
leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar