tittar på satellitbilder men det enda jag ser är landskap
ser på bilder från fukushima och känner kärnkraftverken samla kraft,
det här är 10-talet och världen lär inte av sina misstag
men jag har annat att tänka på; vilka ska få komma på min studentmottagning?
vad ska jag ha för klänning? och hur många glas champagne är vettigt att dricka?
det är inte tid för omtanke och medkänsla nu, det här är min tid och då måste jag
få klä mig i vitt och möta min egen död på ett lastbilsflak
kasta mig mot gatan för åh, det här är lycka?
tänker på chernobyl och tusen andra saker
men mest tänker jag på sekunden innan den första snön faller
och läppar som smakar blod och kaffe
kära liv
jag är på väg mot en existentiell kris för jag vill bli allt och göra allt
utan att slösa tid
men mest av allt vill jag ut och slåss i rymden
och glömma världen
igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar