den äter upp min tid och lägger sig sedan i min säng och rapar högljutt och förnöjt. kanske avslutar den det hela med en stinkande fis, vars lukt hänger sig fast i rummets väggar. den förföljer mig genom dagar och nätter, likt en mardröm som visat sig, till ens stora skräck, vara verklighet. den etsar sig fast innanför pannbenet och dundrar mot hjärnceller, för att fördumma och plåga.
och jag umgås med den lika frivilligt som en avlägger visiter på allmänna vattenklosetter.
kära skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar