sportlov.

ah,
sportlov och jag andas häftigt mot den perforerade väggen, 123, allt som måste göras, allt som jag inte orkar

tittar på det rosa himlavalvet
som slocknar och fylls av
snöflingor vilka virvlar mot marken
men jag ser dem inte
endast det svarta, ogenomträngliga
mörkret når mina ögon
för någon viskar
att jag är dömd att falla
igen

och jag rusar genom dimman
(denna årstid, dessa väderväxlingar)
har slutat bry mig
om den eviga isen
för såren
blir minnen
och jag vill komma ihåg;
de små husen längs grusvägen,
de galopperande fåren med sina viftande svansar,
de frustande hästarna som leker med varandra,
pojken med sitt fasta grepp om gitarren
och katterna med sina sätt.