.

tänk att det finns tussilago. har glömt hur våren luktar.

nothing's changed, i still love you:

besökte en vän, som snart blir två år. vi gick på långpromenad vid fjärås-åkrarna och pratade minnen, samtidigt som vinden bet i oss.

then again the same old story.

den äter upp min tid och lägger sig sedan i min säng och rapar högljutt och förnöjt. kanske avslutar den det hela med en stinkande fis, vars lukt hänger sig fast i rummets väggar. den förföljer mig genom dagar och nätter, likt en mardröm som visat sig, till ens stora skräck, vara verklighet. den etsar sig fast innanför pannbenet och dundrar mot hjärnceller, för att fördumma och plåga.
och jag umgås med den lika frivilligt som en avlägger visiter på allmänna vattenklosetter.
kära skolan.

sportlov.

ah,
sportlov och jag andas häftigt mot den perforerade väggen, 123, allt som måste göras, allt som jag inte orkar

tittar på det rosa himlavalvet
som slocknar och fylls av
snöflingor vilka virvlar mot marken
men jag ser dem inte
endast det svarta, ogenomträngliga
mörkret når mina ögon
för någon viskar
att jag är dömd att falla
igen

och jag rusar genom dimman
(denna årstid, dessa väderväxlingar)
har slutat bry mig
om den eviga isen
för såren
blir minnen
och jag vill komma ihåg;
de små husen längs grusvägen,
de galopperande fåren med sina viftande svansar,
de frustande hästarna som leker med varandra,
pojken med sitt fasta grepp om gitarren
och katterna med sina sätt.

adjö, tonår.

och idag lämnar jag tonåren, för alltid. dessa tonår med all smärta och den lilla glädje de erbjöd. när jag fyllde tretton skrev jag
vadå tonår? måste man väga ett ton då? eller flera? men jag hade redan upplevt skiten och smutsen, det växande hatet, den svaga självkänslan, den bräckta tilltron. jag ville bara försöka skämta bort det, fastän jag visste att jag skulle misslyckas gång på gång.
för det är så det fungerar. dessa försvarstekniker.
så jag byggde upp en egen värld.
en värld av popsånger och utanförskap, betygshets och drömmar, främst drömmar.
om hur det kunde varit annorlunda. om hur det varit ifall jag varit en annan, med andra förutsättningar. men jag var inte det. och tur var väl det, för vem skulle jag varit idag om det inte varit för den där skiten och smutsen, det växande hatet, den svaga självkänslan och den bräckta tilltron? ingen aning. och jag vill inte veta.
men då hade jag drömmarna och hoppet, om att det en dag skulle bli annorlunda.

jag hade kunnat bli en av dem som söp varje helg redan i åttan och tog droger på skoldagar, men istället vände jag det mot mig själv, tog skiten och smutsen mot mig, tittade in i spegeln och såg enbart SKIT. en värdelös nolla. jag rakade bort ögonbrynen och tog rakhyveln mot mina tunna handleder. men aldrig särskilt djupt. och jag blandade aldrig systraskapsblod på högstadiets toaletter, eller lade upp svartvita foton på bilddagboken.
jag var inte mycket för att visa upp. det var väl därför chocken grep tag i så många, då jag spenderade flera dagar i veckan på hemmaplan. med att må dåligt och sämre.
OCH INGEN FÖRSTOD. hur det kunde hända.
men jag visste. alltid. det var skiten och smutsen, det växande hatet, den svaga självkänslan, den bräckta tilltron.

so stay on my arm, you little charmer.

godstågen smäller förbi och krossar allt i sin väg medan dess fartvind blåser omkull mig på en station vars stad jag bara vill bort från.
jag bortser från det som bör göras och stänger in mig i ett slutet rum av mani där inga ljud kommer in. denna ständiga eskapism kan inte vara nyttig, men inte heller skadlig; försöker jag försäkra mig själv om.

vissa dagar trillar jag tre gånger, andra inga alls. mitt vänstra knä dras med smärta och jag dras med vinter i sinnet.
det börjar med frost som tar sig in via någon av kroppens öppningar, kanske örat, kanske munnen. frosten är spetsig, isig och snör sig in mellan vener och ådror och organ.
frosten växer. och snön faller. lugn först; stora flingor vilka bildar ett jämnt täcke. men det regnar. och fryser fast. snöar igen. regnar. fryser fast. snöar. och kroppens inre blir ett lager av kyla.

never seeing further than the cold, small streets that trap them.

dugliga
underdåniga
kammade
trevliga
intresserade
glada
artiga

fina
leende
insmorda med kräm
chèries
kramgoa
omtänksamma
rara