sticker in låren under armarna blir till missfostret
den stumma
skräcken har ingen personlighet
har endast ett mantra men glömde
det någonstans mellan husen och lekplatsen
jag är inte mer än spåren som trampas upp i
gräset vid den första frosten 19.9 ; försvinnande,
flyktiga
maten på min tallrik ser ut som uppkastningar
men jag är nöjd så
rapar lydigt tackar och tar emot
en sörja kan faktiskt mätta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar