jag är inte mer än mina
misslyckanden
jag faller skrikandes ner mot furugolvet
och inga ord kan hindra den där sorgen som kommer över en
och avskyn som liksom nästlat sig in bland skämten en försöker harklandes dra för
att värja sig
---
det är stensteg mot asfalt en låt på repeat tusen ord som upprepas kan väl försöka andas lite
här var det frost redan i september
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar