okej så jag skriker klockan fem på morgonen, eller är det en hund?, man kan aldrig veta säkert, jag är en hund, titta på mig, jag lägger mig på rygg framför dig för att du skall klia mig på magen, kanske ge mig en godis
men åh, trots mina animalistiska egenskaper förblir jag människa, denna förbannelse, denna retsamhet som drar i min strupe och låter framtiden rasera. för det är så det känns.
och jag skrikgråter nu, eller är det en hund?, äsch, vad spelar det för roll? jag slits ut ur min egen kropp och krälar runt på det av kiss smyckade golvet.
åh, dessa morgnar, dessa förhoppningar om att aldrig hamna där igen.
men det gör jag, bultande huvud, bultande kropp, en liten klunk vatten, men nej, det gick inte det heller.
jag slår mot en pappa långben och låtsas att jag bekämpar mig själv, men egentligen krälar jag ju bara, vill bara sitta i ditt knä och somna in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar