en kan tala ut och missförstånd som växt sig stora
kan krympa och försvinna in i en gränd i närheten av
plaza nueva
kall och hjärtlös krossar jag dem som står i min väg
för att söka tillfredsställa mitt aldrig sinande bekräftelsebehov
nej men, där överdrev jag
rätt brutalt
men det är så det blir
när en matas gång på gång
det sväller och en dag
spricker det
just som en irriterande finne
avskyn har känts som
isande vindar mot mina kinder
min näsa har färgats röd
som om den mött kyla
och tillvaron har kantats av att
undfly, undvika
jag har förlamats av den förgiftade luften
och tänkt
oj, vad en liten tändsticka kan göra!
jag har andats tungt mot telefoner
för att känna
att jag lever
men ändå
har jag träffats av kanonkulor
skjutna från Alhambra
denna saknad; denna värk
jag har ett krampaktigt grepp
om pennan för att inte förgås
av mig själv
en putt och jag faller handlöst,
baklänges ner till flygplatsen
och genom luftrummen
mot hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar