duvorna samlar kring mina händer
vars fingrar är smaksatta med mariekex
på parkbänken mittemot tar
gubben fram en kanyl
och placerar mot sin arm
calle de arabes, calle san anton,
dunkin’ coffee,
hungern har blivit en konstant följeslagare
och jag förnimmer den knappt
här bodde garcía lorca,
här skrev han
trescientas rosas morenas
lleva tu pechera blanca
varje bokstav är ett hopp om liv,
jag vänder dem och väntar, väntar, väntar
men tiden rinner inte för det
och a-lagaren i garcía lorca-parken
gör pruttljud mot mig
och mumlar något oförståeligt
spanjorerna traskar långsamt i bredd
på sina korta ben
och jag rusar, rusar, rusar
vill så gärna klappa hunden
men tid finns inte
fastän den är
det enda som
existerar
i den kvalmiga, kvävande
luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar