alla rädslor måste uthärdas
och las calles vimlar av folk
just innan siestan börjar:
jag tar ett djupt andetag
och väntar in stöten
och sent en kväll
kanske en
mest av allt vill hem;
en lägenhet med otaliga
rum och badrum,
men en måste följa med
dem som som går tigande
och om en frågar
vart är vi på väg?
är svaret som vänt
mot en infantil
och lukten av bränd plast
sticker i näsan
bakgator med lortiga hundar
och containrar däri människor
med toviga hår
står grävandes efter någonting
och jag söker likväl:
söker en calle ut ifrån ledan
bort från de hånleende och
de som inget hellre vill se,
än mig falla.
en man sitter på en stol
och säger ‘guapa, guapa’
till varenda förbipasserande
men det enda jag hör
är det konstanta skriket från
mitt inre
åh, granada
led mig hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar