mötte en man en gång. som sa:
hon kommer att dö innan hon fyllt 25.
kanske flackade hon mer med blicken än de andra,
kanske darrade hennes hand när den fördes över pappret.
men hennes leende var skevt. och vackert.
det var det enda som betydde någonting då.
hon drack alltid till den sista droppen, föll på asfalten hårdare än vi andra, sög in nikotinet som om det var den sista cigaretten hon nånsin skulle hålla i.
men jag tror ingen reflekterade över det. inte då.
vi höll i hand och sprang bort från ångesten, förträngde det som gjorde ont.
de där pillren hade vem som helst av oss kunnat ta.
mannen hade fel. hon dog när hon fyllt 26.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar