blev kär i en illusion
köpte bekräftelse vid dåliga gatan
saknade vad som inte upplevts
frågade kajorna om råd
men de skakade på huvudena, sa
vi vet inga råd,
det finns ingen räddning
sen flög de.
hade en granne
som ringde på varje dag
för att se om jag levde.
men mest för att känna skadeglädje
jag levde ju på botten.
gav mina pengar till en tiggare vid centralen
men det var ingen tiggare
utan en dold kamera
och min givmildhet skulle ge utdelning
tyvärr kunde de inte ge mig kärlek
och jag stod utan.
for till hamnen och tittade på båtarna, tänkte:
när jag inte försökt kunde jag ingenting säga
men nu hade jag försökt
och ensamheten var än större
en oändlig mängd större.
kanske var det alkoholen som tänkte det
men jag badade fastän det var 3 grader i vattnet
och jag aldrig tålt kyla
särskilt bra alls.
himlen var ganska blå den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar