Först följer en någons konturer i två år. Sedan raseras allt. Det är när sinnena kopplas samman, hörsel och syn och hjärnan vinner över hjärtat. När olyckliga kärlekar glömts bland nergråtna dagboksblad och sparade halsdukar, kan en ny tid starta. Den kan innebära att ingen kärlek väljs, för så länge en inget känner kan inget förloras. Det är så himla enkelt egentligen. Kasta sig runt vackra flickors nackar, trycka kroppar mot dansgolvsväggar, känna pulsen dunk-dunk-dunk-dunk allt snabbare.
Att sängen ständigt är kall och lukten försvinner för fort är en parantes. En parantes som sträcker sig längre och längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar