ibland tänker jag att du kanske ska se mig
(enfaldigt, jag vet)
även om du sitter nära, vet jag att du är långt bort
fortfarande blir jag nervös nära dig, fipplar med tändaren och ler fånigt, men du märker det inte längre (du har blivit för upptagen med annat)
när jag stod framför spegeln och hatade mig själv brukade du viska i mitt höra "jag hatar dig också". sedan kysste du mig och allt var bra igen. nu ropar du bara slött "sluta stå där och fåna dig".
jag tror inte du märker att jag klipper ut citat ur tidningen som du skulle tänkas gilla och lägger fram dem på matbordet. du bara sopar undan dem, utan att läsa, som smulor.
(jag vet att jag är löjlig, men jag kan inte glömma hur det en gång var)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar