händer som ilningar
svarta blickar, svarta moln
stenar försvinner ner i djupet
och varenda tanke upplöses
i intet
glider som cigarettrök
upp mot den dimmiga himlen
tänker på drömmer som söndertuggas
av detdärmörkretsomförgören
tills en står med stoft i hand och
frågar sig: vart tog det vägen?
det som förmådde en uthärda
blir det som tvingar en nedåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar