rivsår i halsen,
rivsår i sinnet
vet inte var allt kommer ifrån
jag springer genom mörka korridorer
och plockar upp hundar från vägkanter
ny scen:
gräs, solen som sticker mig i ögonen
fyrhjulingar som dånar (det är fjärås, baby)
och hurtiga människor som promenerar
rivsåren svider.
att pressa sig själv mot döden.
kommer att tänka på att det ständiga illamåendet försvann
någonstans med gymnasiet
att detdärmörkretsomförgören till viss del lämnade sitt
fysiska tillstånd och blev till en känsla, enbart
det har bara gått fem år sen vi slutade
högstadiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar