skulle kunna skriva om hur jag stickar mig igenom trasiga garn och förlorade maskor, skulle kunna skriva om hur jag
om hur jag säkrar min pistol genom att leva i ovisshet, ovisshet om vad en gör om ett halvår
om hur jag lyssnar på det överexponerade gömstället gång på gång, tiden bara håller på, utan att bry som om hur gick det,
så jag frågar istället, ständigt, hur gick det?
fem år senare och jag läser samma ord
Mina problem har med åldern att göra och sitter i huvudet, säger de. Alltså behöver jag bara vänta i fem år innan jag mår bra, vad kul! Tack för mina fina framtidsutsikter.
och samma känslor
JAG HATAR MIG SJÄLV! Det säger alla fjortisar också, men jag gör det på riktigt. Min hy, mitt hår, min kropp, hur jag är och vem jag är - jag hatar det.
men nu kanske i en annan tappning, i en förmildrad och ändock försvårad formulering
för den där prestationsångesten, som ständigt var med i bakgrunden, är kvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar