det luktar c-vitamin på bussen och jag åker genom ett grått gbg, vill inte se solen, kisar för den;
vädret måste överensstämma med min sinnesstämning och då passar sol nästan aldrig
nedslås av mina misslyckanden och kurser jag inte antas till fastän jag vet att det inte är värt att bli sur, att bli arg,
dessa tvivel, dessa tankar som landar någonstans mellan misstro och svärta
jag vill så gärna tro att det fixar sig, att jag klarar mig, men hur länge orkar en klamra sig fast i sängkanten i väntan på en inre förbättring? i väntan på ett enda framsteg, åh jag vet inte hur en resonerar själv, hur en skriver analytiskt för ingen har sagt mig hur en gör, eller så har de det fastän jag inte hört,
jag ska studera inför muntlig tentamen, jag ska skriva kompletteringsuppgift, jag ska förbereda inför kursen i spanska, jag ska långsamt förgås i takt med mina andetag
och jag ska, än en gång, försöka uthärda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar