skulle kunna skriva om hur jag stickar mig igenom trasiga garn och förlorade maskor, skulle kunna skriva om hur jag 

om hur jag säkrar min pistol genom att leva i ovisshet, ovisshet om vad en gör om ett halvår

om hur jag lyssnar på det överexponerade gömstället gång på gång, tiden bara håller på, utan att bry som om hur gick det,

så jag frågar istället, ständigt, hur gick det?

fem år senare och jag läser samma ord 

Mina problem har med åldern att göra och sitter i huvudet, säger de. Alltså behöver jag bara vänta i fem år innan jag mår bra, vad kul! Tack för mina fina framtidsutsikter.

och samma känslor

JAG HATAR MIG SJÄLV! Det säger alla fjortisar också, men jag gör det på riktigt. Min hy, mitt hår, min kropp, hur jag är och vem jag är - jag hatar det.

men nu kanske i en annan tappning, i en förmildrad och ändock försvårad formulering

för den där prestationsångesten, som ständigt var med i bakgrunden, är kvar

det luktar c-vitamin på bussen och jag åker genom ett grått gbg, vill inte se solen, kisar för den;

vädret måste överensstämma med min sinnesstämning och då passar sol nästan aldrig

nedslås av mina misslyckanden och kurser jag inte antas till fastän jag vet att det inte är värt att bli sur, att bli arg,

dessa tvivel, dessa tankar som landar någonstans mellan misstro och svärta

jag vill så gärna tro att det fixar sig, att jag klarar mig, men hur länge orkar en klamra sig fast i sängkanten i väntan på en inre förbättring? i väntan på ett enda framsteg, åh jag vet inte hur en resonerar själv, hur en skriver analytiskt för ingen har sagt mig hur en gör, eller så har de det fastän jag inte hört, 

jag ska studera inför muntlig tentamen, jag ska skriva kompletteringsuppgift, jag ska förbereda inför kursen i spanska, jag ska långsamt förgås i takt med mina andetag

och jag ska, än en gång, försöka uthärda

skulle kunna säga att illamåendet lagts i en kapsel och spolats ner bland kloakerna

skulle kunna säga att detdärmörkretsomförgören själv förgjorts någon gång på vägen mellan fjärås och gbg

skulle kunna säga att det blir bättre sen, om ett slag, jag lovar

men det säger jag inte. inte med det nya året utandandes vitlöksdränkt andedräkt i mitt ansikte, väsandes att nufårduryckauppdig. nej.

inte med antagning som slår mig millimeterkort, som dövar min läslust och förtar all kraft.

inte 

inte

inte