att utelåsas
utestängas
nummer tretton
och hoppet till
undergången är
inte särskilt långt
står på en perrong
och tågen smeker ens kind
den här dagen ett liv
men ord upprepas
och en kan se en själv
parodiseras av en själv
för det är som butler säger,
för att kunna parodisera måste
en ha stått eller stå nära det
som en imiterar
och förlöjligar
kan se en själv
genom en dimmig lins
och höra skratten
brusa i molnen
nummer tretton
och en tanke till
dig som inte sett nåt
på nära håll
men ändå har
alla svar
river uti huden
för varenda känsla
är en förnimmelse om
undergången
och cigaretter
bränner ner halsen
och ens egna betänkligheter
men inga ord är nya
och varenda mening
minner om nummer tretton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar