när upphör det?
detta illamående, denna ständiga följeslagare år ut och år in, dessa fysiska funktioner som inget annat gör än ställer till
det var frost på bilrutorna i morse, alla dessa mornar med skrapan i handen och väntan på en förälder som alltid tycks sen
följer imman längs glasen men hittar inget annat än den där klara kylan och solen som bryter sig in överallt
jag vill inte se mig själv i strålkastarsken
jag vill inte se mig själv alls
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar