glassplitter

femtioelva olika sorters mascara
och det brister nu;
hon kastar blod i handfatet och lägger
sig på det svala kaklet
att upphöra att existera vore att
bli benådad
sextioelva olika sorters plagg
och hon kastar lösnaglarna in i
spegeln,
de krossar den, skärvor, glassplitter
utan på inuti
sjuttioelva olika sorters känslor men
inte en enda som passar in i sammanhanget
i miljön, opasslig, feltryckt, en krumelur i marginalen
åttioelva olika sorters liv men inte ett enda
som fungerar för henne
med blodet och tårarna kommer självömkan
och självföraktelsen
nittioelva olika sorters människor men
inte en enda som vill vara jämte henne
stå där och ta i det feta, stripiga håret
se in i de röda ögonen
och säga
ryck upp dig, jävla sopa