vinden tog tag i lönnlöven som for runt i cirklar, en dans i ensamhet.
det var maj år tvåtusennio och jag var plötsligt rädd, trots att det blommade och grönskade och jag var fri. en tågresa hem skulle resultera i en förskjutning bakåt och jag lade mig ner på bänken, blundade och lyssnade på susandet.
satte mig i bibliotekets fåtöljer, läste nästan hela invasion! och sedan: liv.
tvåtusentio och det förändras, packar väskan och blir nostalgisk. tänker att VERKLIGHETSFLYKT är det jag behöver mest även om saknaden kommer infinna sig.
för medveten om att det blir jobbigare för var gång att återvända 'hem', att ge upp friheten och känna kraven ta över hela ens nervsystem. jag släpper ändå,
i hässleholm har jag bara upplevt lycka. fan saknar hässleholm. krama siesta hårt & länge från mig.
SvaraRadera