jag gråter över mänskligheten.
en man blir överkörd av ett tåg när han springer mot sin flickvän.
mannen råkar vara full. detta gör händelsen 'vidrig'.
det är först:
"fy vad hemskt!"
för att sedan (någon minut senare) bli:
"går det några tåg?"
det väsentliga är inte att någon har dött. att någon har lämnat efter sig anhöriga i sorg.
nej.
det väsentliga är:
"kommer jag hem?" JAG JAG JAG JAG JAG JAG.
all denna egoism.
vi missar möten och tider och planer.
MEN NÅGON HAR DÖTT. DET HAR SKETT EN OLYCKA. DET ÄR TRAGISKT. TÄNK LITE PÅ DE SOM LÄMNAS KVAR. DE SOM SÖRJER. DE VARS LIV NU OCKSÅ FÖRÄNDRATS FÖR ALLTID.
då betyder träningar och möten och barnupphämtningar och lämningar och deadlines INGENTING. bara för att det, just i det här fallet, inte berör er måste väl folk ändå ha någon form av samvete? när också läraren frågar "går det några tåg?" dör jag inombords.
och visst dör det människor varenda dag i sjukdomar och bombattentat och olyckor och naturkatastrofer och krig och av svält, MEN VISA ÄNDÅ RESPEKT. det går inte att jämföra en järnvägsolycka där det dör en person med en katastrof i stil med haiti. men det går att visa en gnutta medkänsla. att vänta en stund extra på ett tåg eller en buss är INGENTING mot att ha förlorat en anhörig. den lilla lilla uppoffringen kan vi alla göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar