det är snö på marken.
inte slask.
jag förstår
ingenting.
det här skulle ju vara västkusten.
men solen lyser
och det mesta gnistrar
(förutom de svärtade tankarna)
och alla är hemma igen.
i skolan börjar en ny
termin och vi lovar
vi lovar lilla b och jag
att bättra oss.
vår favoritlärare slutar
och när vi ser henne på
k-mässan är det nära till
tårar. och den nygamla
påpekar förändringen liksom
andra gjort förut
"du är som en annan person".
vissa nätter stannar kylan kvar
inuti. men bara vi dansar kommer
värmen tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar